Syskonkärlek??
Psalmversen 'lär oss som syskon att vandra' har jag alltid tyckt är lite skum. Syskon har mycket glädje av varandra, visst, men samtidigt finns det rätt mycket i den påsen. Mina äldre barn har en tendens att berätta för yngste att när dom var små lekte dom med kottar och var nöjda med det. Harkel. Och han är förstås mycket mer bortskämd, nja, njo, lite dåligt minne har dom allt. Men jag tror att ni gör rätt, lite avstånd är OK. Fast man kan bli förvånad.
Lillebror i vår familj har stöd av en av våra närmaste vänner som själv är storasyster till en lillebror och idag som vuxen kommer ihåg hur hårt de behandlade sin lillebror. Han tar tacksamt emot stödet när alla storasyskonens uppfostringsförsök blir för hårddraget, ja, med typ kottar och en läsk att dela på - alla...
jublar - kör dom också en läsk att dela på??