Trollmamman

Gräsligt

Om man inte klipper sin gräsmatta blir den långhårig, mycket långhårig. Det har hänt hemma hos oss nu i augusti när vi av olika skäl haft andra fokus än att just ägna oss åt gräsklippning. Och det tar evigheter att klippa igen det som naturen erövrat. Men nu är det iallafall kortare, om än mycket tufsigt. Behöver nog klippas en gång till den närmaste veckan. Får se om någon av oss kommer att vara i fas med gräset, regnet och verkligheten. Men grannnarna har inte klagat än iallafall. Och skulle det vara så får de väl komma över och klippa ett par vändor, så ska de se att det blir lite bättre, just precis där.
Men gräs är faktiskt bara gräs. Livet innehåller så mycket annat som kan vara viktigare, kom ihåg det!

De grannar som bara har gräs att oroa sig över kan skatta sig lyckliga eller känna sig sorgsna över att deras liv är så fattigt på innehåll ;)

Ja, det var ungefär det jag tröstade mig med när jag insåg att min gräsmatta nått gigantiska höjder under det att jag forslat dotter till studentort samtidigt som make jobbat i stort sett dygnet runt och dessutom försökt supporta de hemmavarande barnen inför skolstarten (och två av dem skulle in i nya verksamheter, en på högstadiet och en till gymnasiet - då behövs lite extra föräldraomsorg). Så mellan livets allvar och familjens/barnens vardagsrutiner blev gräset rätt så perifert. Men antingen skiter omgivningen i vårt gräs, eller så är den empatiska förmågan så stor så att de insåg att make hade annat att tänka på en det rätt så banala gräset.

Men sonen fick nya byxor till skolstarten och var mycket nöjd.

Gräsets eviga terror - jag är tacksam att bo i lägenhet, och ingen snöröjning, aj nu var jag där med vintereländet igen, ursäkta!

Ja, det är inte lätt detta med balansgången runt julstress och vinterelände...