Sommarsöndag...

Hälften av barnaskaran är hemma och de två pojkarna har somnat i soffan, en stor och en liten (ja, han börjar faktiskt bli stor han också). Hemma hos oss vänder vi numera dygnet på sommaren, familjen sover halva förmiddagarna och det blir liksom aldrig natt. Vi som arbetar får hantera tillvaron i ständig tidsmässig motvind. Hade tänkt ägna dagen lite i trädgården, dvs planera sommarens projekt - pergolan, men det har mest regnat hela dagen, det är så mycket torrare inne. På TVn hörs Rädda Joppe - död eller levande! Barnen har för länge sedan vuxit ifrån, det är mest vi vuxna som tittar och minns... En gång var det ett av de stora pojkarnas favoritprogram, tillsammans med Joelbitar, Fem myror... och Björnes Magasin (introt).

För övrigt samlar familjen ihop sig till kvällens projekt - Italienmatchen på TV. Nu när Sverige inte längre är med i leken, kan man ägna sig åt Italienfrossa till fullo.


Troll?

Så varför denna koppling till troll? Jo, det finns många skäl.

*  Min mamma sa alltid att jag var en trollunge (men det är väl många av oss som hört).

*  Jag föder trollungar. När andra mammor flätade håret på sina små flickor så blev de som små änglar. Mina flickor  liknar mer de som i skogen bor, kanske ett skogsrå eller ja, en trollunge. Att de sedan tittar på folk med sina svarta ögon (någon har tillnamnet dubbelpipan) gör inte saken bättre. Men jag är oerhört stolt över mina trollungar, som idag är mer tonårstroll än ungar.

*  Just ordning & reda är inte min starkaste sida, mer lite "good enough" eller "det blir "la" väl"... Och det är väl så mer hemma hos troll än hos änglar.

*  Min frissa försöker förgäves skapa en ordningssam frisyr  av mitt hår, men rufs är vad det blir, hur väl hon än vill. Och nu visar det sig att några av mina döttrar har hår och frisyr av samma sort. Stilren uppsättning till studenten blev helt enkelt inte rätt, rufs med rosor satt som pricken över i. 

Det finns nog andra skäl till att jag känner mig besläktad med trollen i skogen, men det kanske jag återkommer till en annan gång, när jag är mer färdig med tanken.


Blogga?! Jag??!

Så var det dags för mig att ansluta mig till den ständigt växande skaran av bloggare.
Varför då då? Eller, med lån från en rumpnisse - Voffor gör di på dette viset?? Jo, för mig handlar det om att jag trivs med att skriva. Samtidigt är det en möjlighet att reflektera över livet och tillvaron, samtidigt som ingen behöver läsa/lyssna som inte själv har valt det.

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0