Sjuka barn (om än stora)
I helgen har dotter varit sjuk, hostat, skrällt och haft feber. Och jag kan inte hjälpa så mycket alls, mer än att finnas där i telefon typ 50 mil bort. När jag vill vara nära och krama och lindra och trösta. Hon är väl omhändertagen, sjukvården mötte hennes behov idag, där är det gott. Det är bara den här välbekanta, även om det var ett tag sedan nu, känslan av oro i kroppen - mitt barn har det jobbigt och jag kan inte bara blåsa bort det onda.
Samtidigt som det som skulle kunna vara ett nederlag - att ta till mer medicinering och behandling igen, nästan blir en befrielse. Det finns något som kan lindra, göra det hela bättre. Allting är relativt. På något sätt är det ändå hemtamt och på något sätt normalt. Så gamle Herkules får göra lite nytta igen.
Ja, så ser vår trogne följeslagare ut - enligt syskonen benämnd elknarken. Men ljudet är ändå rogivande - på sitt sätt. Det ger lindring.
