Att lära av mästarklass
Eric Ericson, en mästare i körsång, fyller 90 år. Detta uppmärksammas i tidningar, TV och radio. Av allt det som sägs om honom och som vi får njuta till i dessa dagar ska jag bara plocka ut några små rader ur en intervju i GP idag, 25/10 -08.
Journalisten frågar efter grunden till Eric Ericsons körfilosofi och den store mästaren svarar:
"Jag ser det som en väldigt kreativ samvaro. I det professionella fältet väljer jag naturligtvis ut de tiptopbästa sångarna som kan jobba ungefär som en orkester. Men min filosofi är samtidigt att inte ha någon annan värdering av amatörkörsångare. Jag menar att körsång finner sin uppgift och ger sin glädje även åt amatörer, bara man kommer ihåg att det ska vara en annan repertoar. Det är en repertoarfråga som skiljer dem åt." (Ur Göteborgsposten 081025, s 96 del 3)
Just denna lilla del av en mening - "bara man kommer ihåg att det ska vara en annan repertoar."
Här har vi återigen detta med lärande - Mästaren/läraren är den som har möjlighet att, utifrån sångarnas förmåga, välja rätt repertoar. Kommer ni ihåg Kirkegard, ni vet - att finna någon där den är? Det är där och just där som det finns en möjlighet till lärande. Eric Ericson, denne körgigant, han har kommit på det. Men hur är det med alla vanliga körledare runt om i vårt land? De som verkligen möter amatörer, vars främsta syfte är att hitta sångarglädje i sin körsång. Har de insett att det är en repertoarfråga som skiljer de professionella från oss glada amatörer? Tyvärr tror jag inte alltid det. Och om man utsätts för det som är alldeles för svårt - då riskerar man att tröttna, det bli i allafall ingen glädje i sången. Då blir det inget lärande i mästarklass!
Journalisten frågar efter grunden till Eric Ericsons körfilosofi och den store mästaren svarar:
"Jag ser det som en väldigt kreativ samvaro. I det professionella fältet väljer jag naturligtvis ut de tiptopbästa sångarna som kan jobba ungefär som en orkester. Men min filosofi är samtidigt att inte ha någon annan värdering av amatörkörsångare. Jag menar att körsång finner sin uppgift och ger sin glädje även åt amatörer, bara man kommer ihåg att det ska vara en annan repertoar. Det är en repertoarfråga som skiljer dem åt." (Ur Göteborgsposten 081025, s 96 del 3)
Just denna lilla del av en mening - "bara man kommer ihåg att det ska vara en annan repertoar."
Här har vi återigen detta med lärande - Mästaren/läraren är den som har möjlighet att, utifrån sångarnas förmåga, välja rätt repertoar. Kommer ni ihåg Kirkegard, ni vet - att finna någon där den är? Det är där och just där som det finns en möjlighet till lärande. Eric Ericson, denne körgigant, han har kommit på det. Men hur är det med alla vanliga körledare runt om i vårt land? De som verkligen möter amatörer, vars främsta syfte är att hitta sångarglädje i sin körsång. Har de insett att det är en repertoarfråga som skiljer de professionella från oss glada amatörer? Tyvärr tror jag inte alltid det. Och om man utsätts för det som är alldeles för svårt - då riskerar man att tröttna, det bli i allafall ingen glädje i sången. Då blir det inget lärande i mästarklass!
