Vad är det som styr - behovet eller pengarna?
I vardagslivet inser man gång på gång att det är pengarna som styr människors förutsättningar. I mitt arbete med människor med funktionshinder möter jag hela tiden olika regelverk och bestämmelser som låter bra, men som på olika sätt undermineras av verkligheten. Vi pratar så vackert om människors behov och vi har etiska riktlinjer som vi ska förhålla oss till. Men sedan kommer pratet om beställar-och-utförarverksamhet, ekonomiska förutsättningar och vad som är vårt "uppdrag". Och då kan den enskildas behov försvinna i bakgrunden. Det känns som en evig balansgång på slak lina, där det gäller att försöka sträva efter att den enskilde brukaren ändå får det så bra som möjligt, hitta det för brukaren minst dåliga alternativet. Ibland får man ställa upp på åtgärder som egentligen inte är helt okej, men om man håller fast vid det som vore bäst för den enskilde utan hänsyn tagen till t ex de ekonomiska förutsättningarna, så är det ändå den enskilde brukaren som kommer att förlora i det långa loppet. Självklart måste vi inse de ekonomiska ramarna, men det känns lite visset när det är de som fullständigt styr över vård och omsorg. När det är personer med ekonomiskt ansvar som avgör vem som kan få vilken rullstol, hur mycket hjälp någon kan behöva. Visst, det är inte alltid så nattsvart, men ibland kan tillvaron upplevas så och då kan man åtminstone behöva stöna lite.
