Lärande
Just nu är jag mitt i böckernas värld - det är hög tid att fokusera på höstens uppsats. Boktraven växer och jag blir mer och mer medveten om allt jag vill veta mer om. Så är jag lite disträ ibland så må ni ursäkta mig. Då kanske jag är mitt inne i en tanke om livsvärldens förutsättningar eller funderar runt rehabilitering kontra pedagogik.... Under sommaren har jag försökt hålla mig till en bok i taget lite diskret nedstoppad i någon badväska eller så, men nu får de bre ut sig lite här och var. Men det är så roligt när man läser och förstår mer och mer, eller egentligen börjar ana sammanhang och djup som hittintills varit fullständigt ointressanta och okända för mig. Jag kan inte säga att jag varken blir duktigare eller klokare på kuppen, det är inte det det handlar om, utan bara min egen nyfikenhet. Att försöka få svar på alla varför. Fast det som egentligen händer är ju att det ständigt bildas nya varför, det som tyckts självklart väcker nya tankar och fünderingar. Och så går processen vidare.
För att det ska bli någon form av uppsats under hösten måste jag snart begränsa och strukturera, så att det blir hanterbart. Men inte riktigt än, snart, mycket snart. Måste bara knyta ihop några lösa trådar i min hjärna först (och förhoppningsvis lyckas blunda för eventuellt nya trådar som dinglar här och var....)
Så roligt och intressant det låter. Nu blir du ännu klokare...
Har läst en artikel om patient empowerment idag. Det handlar inte om att rehabilitera till förbannelse utan att ta kontroll över sitt liv MED sjukdom och funktionshinder. "Det här är bra för mig och det här behöver jag". För det behöver man en viss kunskap, men det blir liksom sjukvårdens ansvar att stötta patienten att få tillgång till den kunskapen. Och om/när patienten känner att han är redo för en rehabiliteringsperiod, ja, då kan man satsa på det. Men ingen orkar rehabilitera sig jämnt. Ibland behöver man bara vara (med tanke på ditt inlägg om revolution). Sedan är jag fullt medveten om svårigheten att ta kontroll över sitt funktionshinder när just detta är ett problem, att kunna ta kontroll. Det är en utmaning och något jag ägnar en del energi åt dagligen.
Skriv gärna mer i ämnet. Det känns som om vi är några, eller nåväl två som behöver höra lite mer om sådant ;)
Just nu känner jag mig så begränsad och besviken av att jag inte nått bättre resultat än vad jag gjort med "flickan". Vi satsade allt och skillnaden var märkbar men inte mer och hon halkade tillbaka i gamla hjulspår så fort vi vände ryggen till...
Jag ska ha in ett "litet" PM om sådär 5 sidor till måndag, så om jag inte är så alert de närmaste dagarna kan det bero på det. Återkommer om inte annat när jag kommit tillbaka till min vardagsverklighet nästa vecka. Ska passa på att insupa lite höstluft i Uppsala och Stockholm också.
Ser fram emot fortsättning. Ett av mina problem är ju att maken är så förnöjd s a s. Jag måste rätt ofta pusha för att vi ska gå framåt. Han vill helst inte göra saker han inte gjort, och tjatar mycket inför nya grejor. Men jag får ju inte lägga ner just det ändå. Och det är en konflikt var gränsen går, konflikten är mest inne i mig.
Och det där med att man jobbat jättehårt med nånting och det ger inga 'resultat' det kan jag relatera till, även om det inte är så extremt svårt för mig som för Hosanna.
Andas för mig med i lärdomsstaden...
Ja, jag andas för fullt, för alla som inte är här nu. Det är höst, tidig höst, luktar fortfarande lite sommar.
