Trollmamman

Så är hela flocken samlad igen, om så bara för en natt eller två. Mysigt! Trötta - lägertrötta, host-trötta, ledighetströtta... Var och en håller på med sitt, men de finns här runt omkring. Skulle det vara så här för alltid skulle det säkert inte kännas likadant - då skulle det vara vardagsmat och lätt bli självklart. Nu händer det inte så ofta, så man får ta tillvara de dyrbara stunderna.

Visst är det viktigt att hinna träffa var och en, att se individerna för sig som den enastående människor de är. Men det är gott att vi får de här gemensamma stunderna någon gång ibland. För de barn som fortfarande bor hemma är det också stimulerande att få ha sina stora syskon i närheten. Inte minst den yngste suger åt sig som en svamp när de stora killarna kommer igång. Dessutom får han en bra publik att testa nya uttryck och jargonger på, när bröderna ler och skrattar igenkännande.

Aldrig känner jag så oerhört rik som när jag ser, hör och njuter av våra barn. Inte så att jag vill äga dem, hålla fast dem, utan bara en stor förundran över att de finns och är så underbart goa. Ni vet - ett barn är inte någon man äger utan ett lån man har att förvalta. Fast egentligen är det svagare än så - det är några jag har den stora förmånen att få följa en bit på vägen i deras livsvandring. 

Så nu ska jag fortsätta att njuta av att de finns hemomkring ett dygn i sommaren