Hosta!

När ett barn hostar och hostar, timme efter timme, och man inte kan göra så värst mycket för att lindra. Då känner man sig så otillräcklig! Och nätterna blir så långa. När hon var mindre hade vi en del knep att ta till. Idag har vi ingenting! Och hur ska det bli när hon bor själv om bara några månader? När hostan dessutom leder till att hon får jobbigt att andas, som i natt, då känns det INTE bra. Det finns liksom inga plåster att erbjuda i det läget. Älskade unge - vad kan jag göra för att lindra?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0