Mitt eget lärande som ett träd...
På hemvägen idag funderade jag runt mitt eget lärande. Är det bara en massa lösa trådar eller finns det ett sammanhang? Är jag på väg någonstans eller är det bara flyktiga spår åt olika håll? Jag börjar se mitt lärande som ett träd. Grunden/rötterna och stammen är dels min humanistiska livssyn, dels de arbetsterapeutiska referensramarna. Sedan har jag vävt på med grenar, ibland kan de nog upplevas som spretiga, men nu börjar jag se en struktur. Färgerna kan skifta, men rötterna är desamma.
Det handlar om att bygga breddkompetens, lärande på bredden, men också om spetskompetens, fördjupning. Så till trädet - det finns ett brett bladverk i mitten, men en och annan gren (otuktad?) spretar. Och vem vet, vartefter det breda bladverket växer, så kanske man inte upplever de spretiga grenarna så spretiga längre.
Ett träd fortsätter att växa, och ju större det är desto mer näring behöver det. Liknelsen med kunskap som en snöboll/klot går att använda här med. Ytan mot det okända ökar ju större grenverket är.
En så bra bild, ja både bilden men tankebilden alltså!
Ja, jag kände att jag behövde mig själv ett litet försvarstal. Ibland kan det nog uppfattas utifrån som om jag skaffar mig lite spretiga kunskaper, att det inte alltid har ett sammanhang. Men för mig har det det, ett sammanhang. Eller en växande trädkrona.
Och just som detta olivträd är det inte helt symmetriskt utan lite mer här och där.
Vilken fin blogg du har! Och tack för hälsningen. SJälv trodde jag ett tag att jag var utdömd- min kropp sade ifrån. Fem hemmaboende barn i olika åldrar och deadlines går inte alltid ihop.
Nu gick det ändå. Med järnvilja och jag känner verkligen att ett lärande som var värdefullt ägt rum-
Hoppas du också fårr uppleva snöbollseffekten!
Vi ses i Stockholm. Jag kommer att ha min 6-åring med....Vi längtar båda!
Vilken fin blogg du har! Och tack för hälsningen. SJälv trodde jag ett tag att jag var utdömd- min kropp sade ifrån. Fem hemmaboende barn i olika åldrar och deadlines går inte alltid ihop.
Nu gick det ändå. Med järnvilja och jag känner verkligen att ett lärande som var värdefullt ägt rum-
Hoppas du också fårr uppleva snöbollseffekten!
Vi ses i Stockholm. Jag kommer att ha min 6-åring med....Vi längtar båda!
