Vatten
Jag hade tappat bort havet. Glömt dess helande, livgivande, rogivande kraft. Men en sån tur, det fanns kvar. Låg där det alltid har legat, långt före oss människor.
Bara väntade på att jag skulle komma tillbaka och njuta av dess styrka och fulländning.
Jag har nog alltid dragits till vatten. Född som jag är i närheten av Fyrisån. Och till Fyrisån har jag återvänt gång på gång genom livet...
Med rötter vid en liten å i Västerdalarna, Snöån.
Ett antal år tillbringade jag med utsikt över Kalvsjöns norra ände.
De senaste åren har havet i väster varit det vatten som dragit mig till sig. Med sin obändiga styrka, men också rogivande vila. Havet är så komplett. Annat vatten kan man tämja, styra. Men havet, det behåller alltid en del av övertaget som den naturkraft det är. Måtte jag aldrig tappa bort havet igen!
Bara väntade på att jag skulle komma tillbaka och njuta av dess styrka och fulländning.
Jag har nog alltid dragits till vatten. Född som jag är i närheten av Fyrisån. Och till Fyrisån har jag återvänt gång på gång genom livet...
Med rötter vid en liten å i Västerdalarna, Snöån.
Ett antal år tillbringade jag med utsikt över Kalvsjöns norra ände.
De senaste åren har havet i väster varit det vatten som dragit mig till sig. Med sin obändiga styrka, men också rogivande vila. Havet är så komplett. Annat vatten kan man tämja, styra. Men havet, det behåller alltid en del av övertaget som den naturkraft det är. Måtte jag aldrig tappa bort havet igen!
Kommentarer
Postat av: Tigerlilja
Så vackert, solnedgång i Siljan är också fint. Där minns jag ibland att man kunde tänka 'ja, ja, det ser ut som ett vykort' - men det var på riktigt. Och sol som gick ner i sjö hade jag länge utanför fönstret.
Postat av: Trollmamman
Åh, jag hade glömt Siljan. Vid Siljan tillbringade jag ett antal somrar (och höst/vinterhelger) i tonåren. Har ingen bild just nu, men ljudminnet är det starkaste. Du vet, hur Siljan låter/brusar på kvällen, när det är mörkt ute. Det var också mäktigt.
Trackback
